Solförmörkelse - en solskenshistoria

Ser du någon som går runt och kisar med ögonen idag beror det kanske på att han eller hon tittade mot solen förut under förmiddagens partiella solförmörkelse. Det får mig att tänka på en skön historia som brukar berättas i min släkt. (Ni vet, alla familjer har en uppsättning med händelser och dråpliga saker man ofta återkommer till)

Partiella solförmörkelser inträffar då och då, men en total solförmörkelse är en riktig unik sak. Min farmor var lärare för en lågstadieklass i Norrland under mitten av 50-talet. Länge hade tidningarna skrivit om den astronomiska sensationen som skulle inträffa och farmor hade pedagogiskt låtit sina elever ta med sotade glasbitar för att kunna kika på solskivan från skolgården.

Den andra parallellklassen på den lilla skolan leddes av en lärarinna ur det äldre gardet. Farmor försökte in i det längsta övertala henne om att även denna klass skulle få komma ut och se på händelsen genom att hänvisa till hur nyttigt det var, eller att det nog kunde ses som OÄ-relaterat. Tanten vägrade dock - barnen skulle minsann ha sin modersmålsundervisning och man kunde ju inte ställa in undervisning hur som helst, hur skulle det se ut?

- Varför ska de ha extrarast ut för nåt så fånigt som en solförmörkelse, de kunde väl minsann kika nästa gång istället!?

Det är inte så troligt att någon av dem kunde göra det, nästa gång en liknande händelse inträffar i Sverige är nämligen år 2126 - med andra ord något som får Halleys komet, var 76:e år, att framstå som en jo-jo.! Kanske är det förresten dessa stackars barn som av ovanstående skäl nu har flyttat till Grönland.

Skrivet av Morbror Martin i Allmänt | Trackback |